Marknadens historia i Sverige sträcker sig lika långt tillbaka i tiden som det har funnits människor här.
Precis som det är med resten av världen, så sker de allra flesta marknader även i Sverige kring kyrkliga högtider. Många av dessa marknader har traditioner som sträcker sig ända tillbaks till medeltiden. Det som kan skilja sig åt mellan marknader i norra Sverige och södra Sverige är att de i Norrland främst hålls under vintern. Detta är för att det traditionellt var då som arbetsbelastningen bland bönder var mindre och det var därför en bättre tidpunkt att hålla marknader på vintern i jämförelse med på sommaren då jordbruket tog som mest tid.
Ända fram till mitten av 1800-talet var marknader något som endast tilläts att hållas i städer. Därför blev de årliga marknaderna en stor samlingspunkt för alla som bodde i staden och dess omnejd. Marknader blev särskilt betydande för affärsliv och det var många gånger på marknaderna som människor gjorde sina inköp för de produkter som behövdes för resten av året. Förutom att marknaderna var viktiga för affärslivet och var den enda möjligheten för människor att få sina inköp gjorda var det också viktigt för det sociala livet. Det var på marknaderna man höll ett extra öga ute för en potentiell make eller maka.
På 1800-talet blev lanthandeln vanligare vilket gjorde att marknaderna inte blev lika viktiga för de årliga inköpen. Däremot blev det viktigare för nöjen och sällskapslivet.
Sveriges äldsta marknad är Skänninge marken som har en tusenårig tradition eftersom Skänninge redan för tusen år sedan var en viktig handelspunkt. Förr kallades Skänninge marken för Olofsmäss eftersom den traditionellt hölls vid st. olofsdagen.