Historia

Målning av Lisa Lager

Kopparbergs Marknad ordnas av LISSELÅSEN AB på uppdrag av Ljusnarsbergs kommun.

 

Namnet Kopparberg kommer av att trakten bosattes i anslutning till kopparfyndigheter som Mårten Finne från Löa fann år 1624. Området kallades då Lindesås finnmark, och senare uppkallades området efter sjön Ljusnaren och berget, Ljusnarsberg.
Namnen Nya Kopparberget med en anspelning på Stora Kopparberget i Falun förekommer även från 1634 på gruvan, och socknen, berget och gruvan har därefter omväxlande kallats Ljusnarsberg eller Nya Kopparberg ända in på 1940-talet.

Då järnvägsstationen anlades här 1872 fick den namnet Kopparberg, och ett stationssamhälle växte fram här. Det kallade lokalt vanligen bara ”Bruket”. Då samhället 1887 blev municipalsamhälle fick det namnet Nya Kopparberg men då det 1908 blev köping fick det i stället namnet Kopparberg. Den kom sedan den sammanslagits med Ljusnarsbergs landsförsamling att heta Ljusnarsbergs köping.
Kopparberg är ett före detta gruvsamhälle. Den sista gruvan, Ljusnarsbergs gruva (sulfidmalm), lades ned 1975.

Höstmarknaden har hållits i Kopparberg varje höst sedan 1700-talet. På den tiden var det endast städernas köpmän som fick bedriva handel.
När handeln blev fri uppstod det en marknad kring ”Mickelmäss”, sista fredagen i september i samband med ”Den helige Mikaels dag”. Det som vi idag kallar Kopparbergs Marknad.

Marknaden har alltid varit mycket populär. Köpmän från hela landet bokade in sig året i förväg redan på 1930-talet.

 

 

.:

Utdrag ur protokoll från Kopparbergs Köpings Hälsovårdsnämnd den 17 Sept 1918 :

”Inställande af marknaden

§1
Väckta förslag, om att inställa Oktobermarknaden till följd af att ”Spanska sjukan” grasserade i omgifvande trakter diskuterades men Kom. Hälsovårdsnämnden tog där beslutet, att någon åtgärd från dess sida ej skulle företagas för marknadens inställelse, emedan en sådan åtgärd troligen ej skulle bli effektiv, allrahelst som det ej vore stort mer än en vecka till marknadsdagen och beröringen med de smittade orterna under vanliga förhållanden ändock är mycket liflig.”

 

.:

Kolare Söderlund trixar med polisväsendet –
Detta hände varje marknad under 50-talet:

Kolare Gottfrid Söderlund kom varje marknadslördag in på polisstationen och bad att få ställa in sin smålandsväska för förvaring.

”- Javisst!” Det gick bra..

Vid halvfem tiden på eftermiddagen åkte han in för fylla, varje år likadant, vid pass halv åtta var han nykter igen och skulle släppas ut i marknadskvällen. Om han hade haft sitt brännvin på sig hade det blivit omhändertaget.
Men kolare Söderlund bad snällt att få tillbaka sin väska, som han klappade om när han gick. Han hade sitt brännvin kvar.

 

.:

Hotell Kopparberg finner alternativa vägar runt lagen –

Det kunde vara svårt att få sprittillstånd under marknadsdagarna.

Det finns en historia om Hotell Kopparberg på den tiden det var förbjudet att dricka sprit i offentlig lokal, men på rummen gick det bra.
Vid ett tillfälle var det ett sällskap på middag tillsammans med en landsfiskal från Kopparberg som hette Hoberg.

När alla satt sig ner och börjat äta av sillen kom någon in och sa att det var telefon till alla utom landsfiskalen. I ett angränsande rum stod brännvinet uppslaget.

 

.:

Vätgasproblem –

Vidare kan också berättas att vätgas kunde ställa till väldiga problem.

Man fyllde ballongerna med gasen och vid ett tillfälle var det en taxibil som det small väldiga från. Vindrutan flög ut men passagerare och förare klarade sig. Så kunde det gå när man tog med sig ballongerna in i taxin.

 

.:

Ur ‘Ljusnars Kopparberg – En hembygdsbok’
Sagt om Kopparbergs Marknad:

” Marken i Kopparberg, dä va himmilrike” (Karl Backius f. 1854)

”På mecksmässlördan då skull dôm allti fara tä Kôppärberge.
Inte va dä nån vidare marken, dä va bare lite, men dit skull dom, ungdomen, å då skull dôm ha mat mässäj.”